Jag tänkte här försöka berätta om när jag valde att lämna ut Lovis på foder.

Lovis blev SUCH och det var en underbar känsla, bästa nånsin.

Hon fick en kull valpar, som hon inte tyckteom. Hon var hela tiden stressad och ville hellre vara med flocken. Ingen bra avelstik med andra ord.

Hon älskade sin flock, kanske för mkt eftersom hon hela tiden kända att hon skulle ha full koll. Kanske är det vallhundsinstinkten kombinerat med flockkänslan som blir för mycket. Jag vet inte men hon var helt klart stressad hela tiden. Hon trivdes hos oss men jag ansåg att miljön inte var den bästa för henne. Och jag måste få ge mig själv beröm....jag är jävligt duktig på att läsa hundar.

Jag tänkte att det bästa för Lovis var att flytta. Skulle hon säljas eller skulle hon lämnas ut på foder?

Jag påstår inte att hon är en väldans vinst rik tik men hon är helt klart en mkt snygg Västgöta spets och är man en smart uppfödare så gör man sig inte av med en sådan hund. Men nu är jag ingen smart uppfödare utan en uppfödare med ett alldeles för stort hjärta. Det låter ju jättepatetiskt, men så är det.

Med det har jag inte sagt att resten av sveriges uppfödare inte har hjärta.

Jag övervägde noga och länge om hur jag skulle göra för att det skulle bli bäst för Lovis. Om vi har henne mkt med oss i soffan, där hon älskade att ligga, eller om jag har med henne på alla mina kurser, har med henne i trimmet. Allt snurrade i huvet på mig för jag älskar ju lilla Loppan så mkt.

Sen lägger jag ut en annons på vovve om Alfons. Söta, snygga lilla Alfons.

Och så ringer Kicki....hon har sett Alfons annons men har då på min hemsida sett att Lovis söker ett nytt hem.

Kicki berättar om en omplaceringspudel som hade blivit misshandlad och som de fick ta hand om och älska i många år. Pudeln hade nu gått bort och hon ville så gärna ha en ny hund. Mitt hjärta smälte såklart direkt. Här är en människa med hjärtat på det rätta stället, tänkte jag.

Vi, jag o Lovis, åkte och hälsade på Kicki.

Jag lämnade Lovis där, på prov, för att de skulle se om de trivdes ihop. Jag hade ingen som helst tvivel om at Lovis skulle sköta sig. Men jag ville att Kicki skulle vara absolut säker på att Lovis var välkommen i deras hem.

4 veckor senare skulle fodervärdsavtalet skrivas och i samband med det så fick Lovis ett julbad. Lovis var orolig, nervös, rastlös när hon var här. Satt och stirrade på mig hela tiden.

När Kicki kom och satte sig vid vår köksbord. Så la sig Lovis vid hennes fötter och somnade......

Jag var jätteavis men saken var klar, Lovis hade hittat hem.

Jag har gett min älskade lilla Lovis ett jättebra hem och det känns så bra i hjärtat. Jag älskar henne ju och vill att hon ska ha det bra.

DET mina vänner är att INTE vara egoistisk.

ha en underbar fredag...nu börjar Lets Dance..